Sitte här i min ensamhet och känner mig oerhört liten. Funderar på var man får orken ifrån. Ikväll har jag ingen. Hoppas jag vaknar imorgon med ny ork.
Efter beskedet i onsdag att Elin även har asperger, känner jag mig så arg, besviken, frustrerad och så fruktansvärt ensam. Alla säger vad bra att ni fått en diagnos då vet ni ju vad ni jobbar med! NEJ, jag vet inte vad vi jobbar med. Jag har inte en aning om vad detta innebär. Vad innebär det att hon går under LSS. Vad kan hon få för hjälp? Vad kan jag kräva som förälder? Jag har en miljoner frågor men inga svar!
Allt jag vill är att hon vaknar utan sjukdomar och framför allt utan all värk!
Jag älskar mina barn över allt annat men vet just nu inte hur jag ska orka! Men efter lite sömn hoppas jag det känns bättre! Ta hand om dem som betyder något för er, för det tänker jag göra!
//Karin
Du vet att vi är många som vill hjälpa er så gott vi kan! Du är en kämpe och fixar det här, det vet jag! Mängder av kramar
SvaraRaderaNågonstans vet jag också att jag fixar detta! Men så tungt som det känns just nu har jag aldrig varit med om. Försöker vara organiserade Karin och se vad som måste göras. Men jag förstår inte det just nu, så mycket nytt och obegripligt. Kram
SvaraRadera