Idag tänkte jag delge er lite av mina tankar:

För vissa är livet svårt, att få ihop barnens träningar med andra vardagliga sysslor. För vissa känns det som dygnet har för få timmar. För andra är livet självt svårt. Att få dagen att gå ihop. Att förstå vilka behov har jag som människa. Varje dag kämpar vi med dessa frågor.

Ibland frågar jag mig, varför får vissa så många svårigheter och inte andra. Men innerst inne tror jag att det finns en mening med allt. Att de som utsätts för svårigheter är gjorda för att klara dessa.

Att ha ett barn med många sjukdomar gör att man ofta får ställa sig frågor om livet. Man prövas i att motivera sitt barn. Att göra vardagliga saker kan för henne vara som att bestiga världens högsta berg för andra. Att motivera henne att pröva saker utan att falla så djupt att hon inte vågar igen.

Här har ni fått några av mina tankar så här precis innan sängdags!

Godnatt på er!

Kram Karin