Igår var det dags för ett återbesök hos ortopeden igen. Man kunde konstatera att lillebrors trillning förra veckan gjort att Elins höft kommit på rätt plats igen. Han konstaterade även att med en sådan komplex sjukdom som EDS, borde man ha skickat henne på magnetröntgen och inte gått bara på att "vanliga" röntgen såg bra ut.
Han kunde även konstatera efter att tittat på hennes journal att hon borde få EN behandlande läkare som i sin tur tar hjälp av andra läkare vid behov. Att en läkare har det övergripande ansvaret. Han skulle även skriva det till rematologen som vi ska träffa på måndag nästa vecka. Gissa om jag kände mig lättad, detta har jag kämpat för LÄNGE.
Tyvärr är Elin väldigt dålig i de flesta leder just nu och har inte haft någon bra kväll varken fysiskt eller psykiskt. Inte blev det bättre efter att jag var tvungen att berätta att hennes behandlande terapeut kommer sluta på grund av omorganisation. Hoppas hon kan komma till ro och få sova i natt. Bara sitta och vänta och se om det blir någon sömn för egen del. Som hon mått ikväll kan jag inte lägga mig förräns jag hör hennes djupa andetag.
// Vi hörs!
tisdag 9 november 2010
onsdag 3 november 2010
På väg ur rullstolen?
Härom kvällen satt lillebror i Elins knä. När han skulle resa sig upp tappade han balansen och trillade på Elins onda höft. Resultatet blev en skrikande Elins som utrbrister "någonting hände". Mitt hjärta stod still en stund, tills jag kunde konstatera att hon satt sig upp i soffan utan hjälp. Lillebror hade lyckats trycka höften som sjukvården sagt ligger rätt, åter på plats! Efter att hon nästan pussat ihjäl lillebror, började jag och syskonen att gråta av glädje. Elin tittade på oss och frågade varför vi gråter? Jag håller ju på att bli bättre! Då kunde vi inte annat än att skratta. Nu börjar träningen för att få upp styrkan i benet. Första försöket utan rullstolen blev 10 steg, nu kan det bara bli bättre....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)