Opps,
har visst varit lite dålig på uppdateringar här. Elin och jag tillbringade både torsdagen och fredagen förra veckan hos BUP. Hon genomgick väldigt grundliga diagnostiska tester. På fredagen innan vi gick hem fick vi svaren.... Hon är diagnositserad med 7 psykiska åkommor. Depression, ångest, socialfobi och adhd visste vi sedan tidigare. Men förutom de tillkom klaustrofobi, posttraumisk stress och asberger.
Både en lättnad och en chock infann sig i kroppen. En lättnad att äntligen vet vi vad vi jobbar med. Men samtidigt en chockkänsla, ska det aldrig räcka. Just nu går vi ett vakum och väntar in behandlingskonferensen som är imorgon där sjukvårdspersonalen ska bestämma vad nästa steg i behanlingen blir.
Efter att vi var klara på sjukhuset åkte vi ner på stan och gick på lite rea. Hittade många bra fynd. När vi väl kommit hem och ätit middag gick Elin och la sig.
I lördags var Elin för första gången och sov över hos sin kontaktfamilj. Hon var mycket spänd när vi åkte dit. När hon kom hem så var hon mestadels nöjd. Om man har de sjukdomar Elin bär på är det inte lätt att ta till sig nya människor. Jag måste säga att jag är förvåndad och tycker att det gått bättre än väntat.
Ska försöka bli bättre på uppdateringar. Vi hörs!
onsdag 26 januari 2011
måndag 10 januari 2011
Kontaktfamilj
Idag var jag och Tim och besökte en eventuell kontaktfamilj. Tanken är att Elin en helg i månaden ska få komma bort och bo där. Det känndes jättebra när vi var där idag. Så på måndag nästa vecka ska vi åka dit med Elin.
Och om hon känner detsamma kommer vi gå vidare med familjen.
Jag känner mig hoppfull!
// Vi hörs!
Och om hon känner detsamma kommer vi gå vidare med familjen.
Jag känner mig hoppfull!
// Vi hörs!
söndag 9 januari 2011
110109
Förra veckan hade vi Elins nya terapeut på besök, känns som om hon kommer kunna ta Elin på rätt sätt. Elin kommer få gör några diagnostiska tester den 20 och 21 januari efter det kommer Elin börja träffa henne regelbundet.
I fredags hade vi hembesök av socialtjänsten. Eftersom jag under sex veckor legat inne med Elin på sjukhuset, har de gjort en anmälan om oro för både Elin fortsättningsvis men även hennes syskon.
Mötet gick jättebra, de intervjuade de två yngsta och kunde konstatera att de inte kommer göra någon vidare utredning på dessa. Känns skönt att trotts den röriga situationen vi befinner oss i, tyckte de att jag hade läget under kontroll.
När det gäller Elin kommer utredningen fortsätta. Jag har begärt hjälp med en avlastningsfamilj en helg i månaden. Så på måndag ska jag och Tim åka och träffa en tänkbar familj.
Tror att det skulle vara jättebra för Elin att få komma bort regelbundet och inte vara lika beroende av mig. Ser med spänning fram emot måndagen. Elin verkar hoppfull. Återkommer med hur det går.
När det gäller Elins leder går det i skov det märks. Igår hade hon lite jobbigare. Det är bara att ta en dag i taget.
// Vi hörs!
I fredags hade vi hembesök av socialtjänsten. Eftersom jag under sex veckor legat inne med Elin på sjukhuset, har de gjort en anmälan om oro för både Elin fortsättningsvis men även hennes syskon.
Mötet gick jättebra, de intervjuade de två yngsta och kunde konstatera att de inte kommer göra någon vidare utredning på dessa. Känns skönt att trotts den röriga situationen vi befinner oss i, tyckte de att jag hade läget under kontroll.
När det gäller Elin kommer utredningen fortsätta. Jag har begärt hjälp med en avlastningsfamilj en helg i månaden. Så på måndag ska jag och Tim åka och träffa en tänkbar familj.
Tror att det skulle vara jättebra för Elin att få komma bort regelbundet och inte vara lika beroende av mig. Ser med spänning fram emot måndagen. Elin verkar hoppfull. Återkommer med hur det går.
När det gäller Elins leder går det i skov det märks. Igår hade hon lite jobbigare. Det är bara att ta en dag i taget.
// Vi hörs!
söndag 2 januari 2011
Nytt år!
Nytt år, nya utmaningar! Veckan före jul blev Elin utskriven från sjukhuset. Den akuta fasen är över. Vi har de sista veckorna kämpat med att få vardagen att fungera. Att det är ok att alla dagar inte är ok. Men att det inte innebär att man måste tillbaka till sjukhuset.
På onsdag kommer Elin nya terapeut på hembesök. Jag ser fram emot besöket med spänning. Själv ska jag återgå och börja jobba imorgon för första gången på heltid sedan Elin insjuknade den 9 november.
Har laddat hela helgen med att vara barnledig. Men kan inte förstå varför man blir så trött av att inte göra någonting!
Sköt om er!
//Karin
På onsdag kommer Elin nya terapeut på hembesök. Jag ser fram emot besöket med spänning. Själv ska jag återgå och börja jobba imorgon för första gången på heltid sedan Elin insjuknade den 9 november.
Har laddat hela helgen med att vara barnledig. Men kan inte förstå varför man blir så trött av att inte göra någonting!
Sköt om er!
//Karin
lördag 18 december 2010
Julen närmar sig....
Börjar morgonen att sitta med levande ljus och titta på julgranen och lyssna till julmusik. Snart är julaftonen här.Efter en hektisk höst. Kan jag bara känna mig som segrare. Elin har börjat komma hem på regelbundna permissioner och kommer troligtvis bli utskriven före jul. SKÖNT. i helgen har mormor varit på besök.
Jag har trotts att jag jobbat halvtid, varit på sjukhuset mesta delen av vårdtiden och lyckats vara hemma och vara mamma åt de två minsta ändå fått ihop julen med de bestyr som den innehåller.
Julklapparna är klara, julmaten hemhandlad, bara några paket att slå in kvar.
Även om min kropp sa åt mig på skarpen förra helgen att lugna ner mig, så känns det ändå bra. Pratade med mina chefer i måndags och är inte välkommen tillbaka till jobbet förräns efter nyår. Kommande vecka ska bara bestå i att hitta energi.
Ser fram emot julen och är säker på att familjen kommer gå starkare ur denna strid!
Hoppas ni alla finner julfriden och får umgås med nära och kära!
Kram Karin
måndag 13 december 2010
Jag var inte Stålmannen....
Igår kväll insåg jag att jag nog måste göra något drastiskt.... som att bry mig om mig själv. När man sitter i soffan och rummet snurrar är valet inte så svårt. Provade att åka till jobbet imorse men insåg redan på stationen i Västerås att det inte var någon bra ide.
Efter att haft möte med mina närmaste chefer var jag ändå glad att jag åkte. De vill inte se mig åter på jobbet förräns nästa år... Vi får se när engergin återkommer. Fick även hjälp att ordna med en pratkontakt. Dit ska jag redan imorgon. Tänk om alla hade arbetsgivare som hjälper till på detta sätt.
Imorgon ska jag även till Elin. Eventuellt ska hon få komma hem och sova över redan imorgon kväll. Hon var väldigt orolig över tanken. Men så har vi haft det flera gånger under denna sjukperiod. Jag skulle inget hellre än att få hem henne.
Sköt om er!
// Vi hörs!
Efter att haft möte med mina närmaste chefer var jag ändå glad att jag åkte. De vill inte se mig åter på jobbet förräns nästa år... Vi får se när engergin återkommer. Fick även hjälp att ordna med en pratkontakt. Dit ska jag redan imorgon. Tänk om alla hade arbetsgivare som hjälper till på detta sätt.
Imorgon ska jag även till Elin. Eventuellt ska hon få komma hem och sova över redan imorgon kväll. Hon var väldigt orolig över tanken. Men så har vi haft det flera gånger under denna sjukperiod. Jag skulle inget hellre än att få hem henne.
Sköt om er!
// Vi hörs!
torsdag 9 december 2010
Lång väg tillbaka
För fyra veckor sedan upplevde Elin livet så jobbigt att det inte var värt något. Vi blev tvugna att söka akut hjälp vilket ledde till jag blev sjukskriven för att vara hemma med henne, men efter fyra dygn insåg jag att vi måste ha hjälp. Efter att åter igen sökt hjälp blev hon inlagd på sjukhuset. Vi har efter flera veckors inläggning kommit så långt att hon insett att ett liv på sjukhuset inte är något alternativ....
Dagarna på sjukhuset har varit inrutade med träning för att komma ur rullstollen. Vilket hon lyckades med för två veckor sedan. Vi har övrig tid haft mycket social träning, som lett till att hon inte längre isolerar sig på rummet.
Vi lyckades igår kväll komma ut på en promenad i en timme. Även om hon upplevde det oerhört jobbigt, så insåg hon att hon överlevde. För första gången sedan vi blev inlagda kännde jag att det gått åt rätt håll.
På lördag ska vi försöka åka hem ett par timmar. Håller tummen för att det blir bra och inte för jobbigt för henne. Vägen tillbaka är lång och vi har bara börjat resan. Men jag har talat om för henne att jag inte kommer ge upp och inte heller kommer tillåta henne att göra det. Har fortfarande en tro på att vi ska kunna vara hemma i jul och fira med övriga familjen!
Vi hörs!
//Karin
Dagarna på sjukhuset har varit inrutade med träning för att komma ur rullstollen. Vilket hon lyckades med för två veckor sedan. Vi har övrig tid haft mycket social träning, som lett till att hon inte längre isolerar sig på rummet.
Vi lyckades igår kväll komma ut på en promenad i en timme. Även om hon upplevde det oerhört jobbigt, så insåg hon att hon överlevde. För första gången sedan vi blev inlagda kännde jag att det gått åt rätt håll.
På lördag ska vi försöka åka hem ett par timmar. Håller tummen för att det blir bra och inte för jobbigt för henne. Vägen tillbaka är lång och vi har bara börjat resan. Men jag har talat om för henne att jag inte kommer ge upp och inte heller kommer tillåta henne att göra det. Har fortfarande en tro på att vi ska kunna vara hemma i jul och fira med övriga familjen!
Vi hörs!
//Karin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)