Lång väg tillbaka

För fyra veckor sedan upplevde Elin livet så jobbigt att det inte var värt något. Vi blev tvugna att söka akut hjälp vilket ledde till jag blev sjukskriven för att vara hemma med henne, men efter fyra dygn insåg jag att vi måste ha hjälp. Efter att åter igen sökt hjälp blev hon inlagd på sjukhuset. Vi har efter flera veckors inläggning kommit så långt att hon insett att ett liv på sjukhuset inte är något alternativ....

Dagarna på sjukhuset har varit inrutade med träning för att komma ur rullstollen. Vilket hon lyckades med för två veckor sedan. Vi har övrig tid haft mycket social träning, som lett till att hon inte längre isolerar sig på rummet.
Vi lyckades igår kväll komma ut på en promenad i en timme. Även om hon upplevde det oerhört jobbigt, så insåg hon att hon överlevde. För första gången sedan vi blev inlagda kännde jag att det gått åt rätt håll.

På lördag ska vi försöka åka hem ett par timmar. Håller tummen för att det blir bra och inte för jobbigt för henne. Vägen tillbaka är lång och vi har bara börjat resan. Men jag har talat om för henne att jag inte kommer ge upp och inte heller kommer tillåta henne att göra det. Har fortfarande en tro på att vi ska kunna vara hemma i jul och fira med övriga familjen!

Vi hörs!

//Karin