För drygt två veckor sedan hoppade Elins höft ur led. Det blev akuten i illfart. Min envisa dotter skulle inte åka ambulans utan hon fick skolan att köra in henne med bil. Väl framme på akuten kunde hon inte kliva ur bilen. Det ledde till 5 personal som i 30 min försökte få ur henne. Till slut tog de en traumabräda och vred henne ur bilen. Det blev röntgen och man kunde konstatera att hon inte hade några skelettskador. Vi fick åka hem men kryckor skulle det bli ett tag framöver. Dagen efter tilltog smärtorna och det blev ett nytt besök på akuten. Denna gång fick vi träffa en läkare utan någon form av empati. Eftersom det inte fanns några skador på röntgen eller ultraljud fick jag ta min storgråtandes dotter och åka hem i liggande transport. Det har nu gått nästan två veckor och hon kan nu med hjälp av förhöjning på toaletten klara av det själv. Hon har fått träffa en underbar sjukgymnast som kunde konstatera att handlederna inte klarade av att hon skulle gå med kryckor. Hon har fått ut kryckor som hon stödjer sig på underarmarna. Varje morgon ringer min klocka 04.30 för att hon ska få i sig sin medicin och den ska hinna värka innan det dags att lyfta henne ur sängen (ja ni läste rätt, jag får både lyfta henne ur och i sängen). Denna helg har jag försökt vila min kropp. Eftersom jag är mitt i renovering av köket så blev det inte bara vila utan även målande av köksluckor. Men framför allt så har det blivit mental vila, Tim har fått ha ansvaret för alla tre barnen! Nu ska jag sätta mig och titta på en film och njuta av mina popcorn, ha en skön kväll allihoppa!
// Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar